.

Jag känner att jag inte skriver något klokt alls nuförtiden. Därför får detta också bli ett flummigt inlägg. Jag ska bara säga en sak egentligen. Erika Porselius är grym!<3

// Storytelling by Klara S

P.s. Apropå rubriken: HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!

Mamma steker chickenbits till mig i köket. Och potatiskroketter! Det är mummamat för töijsen! Men den här töijsen behöver äta riktigt mycket mat nu, så hon orkar fajtas i en och en halv timme. För hon (som faktiskt är jag) har bestämt sig för att träna katare i en termin.  Kanske längre om det ger något. Vilket det gör. x)

Förövrigt så är jag på ett superprima humör (förutom ont i utsidan av låren efter helgens aktiviteter och en djupgående trötthet). Min kära brunte Malin är hemkommen från de vidstäckta bergsvyerna (Sälen) i ett stycke. Inge brutna ben alltså. Tyvärr. Nu har jag inget att mobba henne för haha! 
  Men jag är väldigt glad att hon är hemma. Saknar alltid min halva falukorv när hon är borta på äventyr! Men på torsdag blir det sävefest så vi kan flumma igen lite. Dessutom är jag ledig på fredag (helvetes lycka) så en baksmälla skulle inte göra så mycket. ;)

Innan jag slutar skriva meningsfullheter, så vill jag bara påpeka att mina bästiizz Sara fyller år imorgon! Hipp Hipp Hurra! Önskar henne en riktigt fin födelsedag och jag hoppas på en smarrig smörgåstårta! Älskar dej vännen<3

// Storytelling by Klara S

Igår såg jag vad som kan ha varit den värsta filmen någonsin. Den var helt enkelt så hemsk att jag nästan mådde illa när jag såg på den. Och det är något som inte händer ofta, jag är inte särskillt chicken när det gäller råa filmer. Men det här var nästan för mycket. Dock kunde jag inte låta bli att tycka att den var grymt bra. 

Jag vet inte varför jag på något sätt gillar att skrämma upp mig med läskiga och vidriga filmer. Jag tror att det kanske är som Stephen King en gång sa "alla människor behöver bli skrämda ibland, så länge de själva inte drabbas på riktigt". Jag håller absolut med honom om det. Jag menar, tänk när det händer hemska saker i världen, som tex brutala massmord och naturkatastrofer. Visst tycker vi att det är fasansfullt, men erkänn att ni gillar att läsa om det i tidningar och se filmer om det. Det är helt enkelt i människans natur att brutala saker stimulerar våra sinnen.

Här spelar människans feghet också in en roll. Vi gillar att se skräckfilmer och liknade, men skulle vi själva hamna i en sådan position så skulle vi inte bli det minsta roade. Då skulle vi tycka omåttligt synd om oss sälva och kissa på oss av rädsla. Vi vill minnsan inte vara med om något som det kan skrivas en thriller om. Sålänge det är andra som det handlar om så är det okej, men när vi blir drabbade så försvinner det välbehagliga krypandet längs ryggraden och ersätts med en stor klump i magen istället. Och det är väl helt enkelt så människan fungerar.

Det var min synpunkt på varför vi gillar att bli skrämda på filmduken. Filmen som jag pratade om heter föresten "Martyrs" och är en fransk thriller. Jag rekomenderar den inte till känsliga själar, men ni som gillar skräck/thrillers kommer absolut att finna den tämligen intressant.  Men vidrig.

// Storytelling by Klara S

Se den på egen risk.

.. Och det har jag absolut ingenting emot. Gotland har helt plötsligt förvandlats till det bästa av ställen att leva på. För stunden. Jag menar, jag har min Elias här och min kusse bor här. Jag har en familj av högsta bästa kvalité. Jag har ett flertal fantastiska vänner som är helt otroliga (eftersom de orkar med mig). Världens sötaste katt bor i min säng. Jag har en egen gul stuga på tomten dit man kan smyga iväg för att mysa. :) 

Dessutom har jag den bästa läraren någonsin. Jerry Jacobsson heter han och är en grym inspirationskälla. Han gör varje religionslektion till rena fröjden. Creed som fan till honom. 
   Något (eller snarare någon)  jag däremot saknar på ön, är Erik Josefsson. Han är en svart filur som gillar att skrika och kalla det för sång. Han håller även på med den mest meningslösa tävling jag någonsin hört talas om. Men han är grymt roligt och jag skulle lätt kunna göra så att han förlorade sin löjliga tävling. Det kommer han kanske att inse en vacker dag när han paltar sig ned till Gotland (eller han kan ju få drömma om det :P). Saknar dej vännen<3

// Storytelling by Klara S

Bakfyllesöndag. Trist väder, illamående och har ont i kroppen (av ett antal omkullfallningar från gårkvällen).  Tack och lov så har jag ett recept på bästa botemedlet. Sega gamla popcorn, O'boy, te och tandborstning har en märklig förmåga att pigga upp mig. När man dessutom kommer hem till mamma och får nygräddade vofflor så stiger humöret ännu mera.
   Den vackra lördagsnatten blev i alla fall väldigt lyckad. Dumheterna ska dock inte skrivas upp, kan få dåliga konsekvenser. Men jag har deffenitivt konstaterat att min kusin är den bästa suparkompisen, shit vad kul vi kan ha tillsammans asså! Älskar dej ditt gamla getskinn.<3

Jag har gjort en upptäckt. Skådespelaren som spelade Luke i "En shopaholics bekännelser" kan vara en av de snyggaste människor jag någonsin sett. Seriöst, det bara rann dregel i mungiporna typ. Och det blir inte sämre av att han pratar med gryyymt sexig bittisk accent. Mamma ge mig!

// Storytelling by Klara S

Denna onsdag har varit en dag fylld av trevligheter och oväntade inträffanden. För det första så var det min och Elias 5-måndersdag. Eftersom det som sagt är en onsdag så kunde vi inte fira så jättemycket. Men bara att vara med honom var nog. Dessutom utforskade vi möjligheterna med hans stora panoramafönster i vardagsrummet. Det var.. speciellt och härligt på samma gång. :)
   Efter besöket hos pojksöten så begav jag mig med bestämda cykeltramp mot östercentrum för att möta upp med Sofiloffan. Hon var mycket seg p.g.a. besöket hon själv var på (inga namn nämnda). Under tiden så kollade jag efter lite nya väskor, eftersom min oturligt nog gick sönder i morse. Jag fastnade för en klassisk svart och en vårigt blommig. Det blir nog återbesök på Åhlens imorgon.
   När Sofie äntligen dök upp så köpte vi cookies och festis och cyklade vingligt, men målmedvetet mot norderport. Där möttes vi av glada klasskamrater som satt uppfluga på muren som en rad söta turturduvor (och lika kärleksfulla). Vi hade en mycket mysig vårpicknick i sommarsolen. Jag ska återigen nämna att min klass är den bästa. Vi slår alla andra med hästlängder (inte längden av en shetlandsponny hoppas vi :s). I alla fall, tack alla för en härlig eftermiddag!<3

// Storytelling by Klara S

P.s. Mitt biologiprov återlämnades idag med ett fett mvg! Glädjen och lyckan är total!

Vackra klassen på picknick! (speciellt Anton xD)

Godmorgon sweet people. Jag vaknade för sådär en timme sedan, utvilad och med en känsla av frid. Att veta att jag är ledig imorgon inger en så otroligt skön känsla. Det blir som att det är lördag idag med, fast att det egentligen är söndag. Att vara ledig en måndag är bland det bästa som kan hända. Följande skolvecka kommer endast att vara i fyra dagar. Det är knäppt hur glad jag kan bli över något så litet. Men det förhöjer verkligen livskvalitén ganska så rejält. Det är ungefär som motsatsen till begreppet i-landsproblem. Det är ren i-landsglädje! Lycka över en mindre dag av skolgång, medans u-landsbarnen skulle bli överlyckliga av att få en dag i skolan.
   Det är förvånande att det kan skilja så mycket mellan ett land och ett annat. Alla människor är ju ändå samma. Varför kan vi då inte ha samma förutsättningar i livet med? Det är väldigt orättvist att jag sitter här i en sprillans ny cardigan (som min söta mamma köpte till mig i Stockholm) medans vissa inte har mat och vatten för dagen. Och nu låter jag som någon galen människorättskämpe, men det är faktiskt bra att ägna en tranke åt det ibland. Jag anser inte att de fattiga skulle få det bättre bara för att vi slutade att äta och köpa nya kläder. Men att tänka på att vissa har det svårt, kanske kan få oss otroligt otacksamma svenskar att bli lite mera tacksamma. För vi har det verkligen förbannat bra. Tänk på det nästa gång du gnäller över samma små skitsaker (ja, det gäller mig med).

// Storytelling by Klara S

Det här är min absoluta favorit sunk-rockare. Han ser stundom förjävlig ut, men åh jag kan inte låta bli att älska den ostyriga nedknarkade mannen. Dessutom rockar hans musik fedt! Sök på "The last of the english roses" och lyssna. Bara helt, helt underbar. Plus att videon avslutas på det gulligaste sättet ever. ;) Säga vad man vill om Pete Doherty, men gillar honom skarp, det gör jag ändå.<3

// Storytelling by Klara S