.

Igår såg jag vad som kan ha varit den värsta filmen någonsin. Den var helt enkelt så hemsk att jag nästan mådde illa när jag såg på den. Och det är något som inte händer ofta, jag är inte särskillt chicken när det gäller råa filmer. Men det här var nästan för mycket. Dock kunde jag inte låta bli att tycka att den var grymt bra. 

Jag vet inte varför jag på något sätt gillar att skrämma upp mig med läskiga och vidriga filmer. Jag tror att det kanske är som Stephen King en gång sa "alla människor behöver bli skrämda ibland, så länge de själva inte drabbas på riktigt". Jag håller absolut med honom om det. Jag menar, tänk när det händer hemska saker i världen, som tex brutala massmord och naturkatastrofer. Visst tycker vi att det är fasansfullt, men erkänn att ni gillar att läsa om det i tidningar och se filmer om det. Det är helt enkelt i människans natur att brutala saker stimulerar våra sinnen.

Här spelar människans feghet också in en roll. Vi gillar att se skräckfilmer och liknade, men skulle vi själva hamna i en sådan position så skulle vi inte bli det minsta roade. Då skulle vi tycka omåttligt synd om oss sälva och kissa på oss av rädsla. Vi vill minnsan inte vara med om något som det kan skrivas en thriller om. Sålänge det är andra som det handlar om så är det okej, men när vi blir drabbade så försvinner det välbehagliga krypandet längs ryggraden och ersätts med en stor klump i magen istället. Och det är väl helt enkelt så människan fungerar.

Det var min synpunkt på varför vi gillar att bli skrämda på filmduken. Filmen som jag pratade om heter föresten "Martyrs" och är en fransk thriller. Jag rekomenderar den inte till känsliga själar, men ni som gillar skräck/thrillers kommer absolut att finna den tämligen intressant.  Men vidrig.

// Storytelling by Klara S

Se den på egen risk.