.

Jag känner mig just nu som "ambitiösa-duktiga-flickan-som-alltid-räcker-upp-handen-på-lektionerna-och-alltid-håller-käft" typen. Inte för att jag håller käft särskillt mycket, men för att ni ska få en bild i hjärnan av en viss typ av människa. En sån som är överambitiös och alltid gör det rätta. Som skulle dö av "bara" VG på ett prov. Som älskas av alla vuxna för att hon uppför sig så "moget", och som ogillas av de flesta andra ungdomar p.g.a. sin irriterande vana att vara så perfekt och oskyldig - Alltid.

Jag menar nu absolut inte att jag är en sån person. Känns som att jag oftast gör fler fel än rätt. Men däremot har min vardag den här veckan varit väldigt lik vardagen för en människa med "duktighetssyndromet". Jag går i skolan, och koncentrerar mig faktiskt på lektionerna. Efter det så har jag varit på jobbet några timmar, för att därefter komma hem och plugga matte. På torsdag ska jag på partimöte med Grön Ungdom, och på lördag ska jag demonstrera mot rasism och främlingsfientlighet. Dessutom har jag kommit igång med träningen, äter relativt nyttigt och går och lägger mig tidigt på kvällarna.

Jag vet inte varför det bekymrar mig att jag blivit "duktig". Det känns bara som att det är en person jag aldrig varit riktigt, och aldrig skulle vara bekväm med att vara. Inte för att det är fel. Bara för att det helt enkelt inte känns som jag. Men ibland får jag sånna här perioder när jag känner mig så jäkla mycket som "Fröken Perfekt". Men det brukar gå över. Hon brukar trängas undan av min andra halva "Fröken-inte-så-jävla-perfekt". Och det är faktiskt ganska skönt. Men fram till dess ska jag försöka dra nytta av min tillfälliga förmåga att vara en flitig elev. Vem vet, den kanske är borta redan imorgonbitti?

// Storytelling by Klara S