.

Jag är riktigt trött. Och riktigt glad. Imorse tog jag mig upp ur sängen vid omänskliga tiden 05:30. Efter flera veckors total ledighet och sovmorgon, kändes det som ren tortyr. Ögonen drog ofrivilligt ihop sig, hjärnan snurrade av sömnbrist och jag stapplade runt i huset som ett fyllo, med benen darrande av trötthet. Men. Det var värt det! Anledningen till att jag tog mig igenom detta är nämligen mycket bra. Det var för att bege mig till min första arbetsdag.

För tre dagar sedan ringde en, för mig okänd, person. Det var mitt i min djupaste morgonsömn, så jag tryckte irriterat bort samtalet. Senare på dagen när mina sinnen fungerade som de skulle igen, tog nyfikenheten över. Jag var tvungen att få veta vem det okända nummret hörde ihop med, kosta vad det kosta ville. Med magen full av förväntansfulla fjärilar surfade jag mig in på eniro.se och knappade in nummret. Det visade sig tillhöra en "Hans Gustaf Johnson".
   Vad denne Hans ville orkade jag dock inte ta reda på, utan tillbringade fridfullt dagen med att bada och gå på bio. Tills han ringde till min hemtelefon. Min mor tog samtalet, och han ville prata med mig om en jobbansökan jag lämnat in. Han lovade att ringa upp min mobil.

Men dagen gick och ingen Hans surrade i min telefon. Dagen efter tog jag saken i egna händer. Jag ringde, lätt nervös, upp honom och frågade vad det var frågan om. "Han föll direkt för mitt initiativ" och ville ha mig på interjuv dagen därpå.  Den gick som smort och idag började jag alltså jobba. Det är bara en provvecka, för att se hur jag sköter mig. Men pengar får jag för det och det var riktigt trevligt. Så även om jag inte får jobba vidare sen, kommer jag lyckas skrapa ihop nån tusenlapp. Alldeles perfekt att vara ledig hela sommaren, jobba en enda vecka och få precis så mycket cash att man klarar att hålla livsstandarden uppe. I rule! :D

// Storytelling by Klara S