.

Grattis min käre bror! Som nu är 20 år fyllda. Ni vet alla vad det innebär. Just det, systembolaget. Det är något, om inte han, jag kommer att utnyttja flitigt. Hoppas vi.
   Faktiskt är det bara tre år kvar tills jag själv kan skriva shoppinglistor. Tre ynkliga, fjuttiga år av mitt liv. Sedan är jag "vuxen", eller så vuxen jag nu någonsin kommer att bli. Och om jag tänker hur fort de senaste tre åren har gått, så är det faktiskt ingenting.
   För tre år sedan gick jag, som den lilla fjutt jag var, i sjunde klass. Jag kände knappt någon av de som numera utgör min umgängeskrets. Jag hade inte särskillt mycket erfaranhet av livet, jag hade inte upplevt särskillt spännande saker. Sedan dess har jag praktiskt taget, blivit en totalt annan person. Och det har gått fort. Jag minns den där tiden lika glasklart som om den faktiskt vore av glas. Och nu sitter jag här. Tre år äldre, tre år erfarnare och tre år klokare (okej, vi kanske tvivlar på det där sista).
   Vad jag egentligen försöker säga är att om nu de här åren har gått så fort, lär jag vara 20 innan någon hinner knäppa med fingrarna. Och det är deffenitivt något jag ser fram emot. Då kommer jag äntligen att vara fri. Fri från skolan, fri från alla tvång, fri att göra vad jag vill. Vilket är mycket. Det är så mycket man ska uppleva innan man dör. För att använda ett slitet, men inte dåligt uttryck: Testa allt minst en gång, två om du gillar det.
   Sant som den sanna sanningen. Tycker jag. Man kan ju självklart aldrig säga vad någon annan vill. Men jag vill i alla fall dö som en person som har haft ett intressant liv, begått många misstag, och framför allt njutit av allt gott livet har att erbjuda. Ta vara på ert liv, vad än eran dröm är. Ett annat vist, skröpligt uttryck för avsluta det här inlägget: Man lever bara en gång (med undantag för James Bond som lever två gånger).

// Storytelling by Klara S