.

But in twenty years you should have something.

Saker tar tid. Allt tar sin tid. Det enda man kan göra är att låta livet ha sin gång, göra sitt bästa för att styra upp det åt rätt håll. Så kan man gärna bara blunda och låta sig svepas med ibland. Blåsa dit vinden vill. Att släppa taget om kontrollen är som allt annat en risk. Och ibland slutar den milda brisen som en jättestorm, en tornado som man inte kan leda åt något håll alls. Men det är de här riskerna som ger livet sin tjusning. Att inte alltid veta vart man är på väg.
   Och de gånger det slutar illa, så måste man låta även det ta sin tid. Även om vissa saker inte är lätta att ta sig igenom, så går det alltid. Man måste inte vara stark hela tiden, det är okej att gråta och vara ledsen, visa sig sårbar. Känna att det finns vänner och familj som står vid ens sida. Sedan, när stormen lugnat sig, kan man gå därifrån med huvudet högt, rak i ryggen och starkare än innan. 
   Och finns bara modet så kan man låta sig svepas iväg igen. Och den gången kanske det slutar bättre. Man måste blåsa bort många, många gånger innan man kommer rätt. Men när man väl gör det, så kommer alla andra felblåsningar att vara värt det. Tusen gånger om. 
   Texten fri att tolka som ni vill. För mig personligen handlar det om kärlek. Och jag tror att ni vet vart jag har hamnat rätt. <3

// Storytelling by Klara S