Onsdagen 11/2-09 var dagen då jag förstod tjusningen med grädde
Hur kan vissa saker ändras så fort. Ena dagen så totalt sprudlar jag av skrivarlust, andra så är jag totalt oinspirerad. Vad hände med alla kreativa tankar i min hjärna liksom? Det är som att en hackspett (även kallad svettspett) plötsligt landade på mitt huvud och frenetisk började hacka sig igenom skallbenet. "Hack hack" tills den gjort ett hål stort som en knytnäve. Därefter sög den ut mina tankar, mina ambitioner och förde med sig dem långt, långt bort.
Den här tjuven till hackspett återkommer till mig lite då och då. Den får min hjärna att bli luddig och kletig, så den inte kan tänka något vettigt överhuvudtaget. Detta är ett rätt så allvarligt problem, då min koncentration på lektionerna försvinner med den. Vi har en redovisning på måndag, som jag knappt börjat med. Om inte Hacke Hitler återvänder med min hjärnsubstans innan dess. Så kommer det att gå riktigt illa.
Tror ni att man kan gå till doktorn och söka hjälp för spettinvasioner? Jag tror inte det. Jag måste helt enelt bygga en fågelskrämma innanför pannan, som kan sitta och övervaka min intelligens. Nästa gång någon försöker hacka sönder mig, så ska denne få sig en riktig överraskning. Den bestående och centrala frågan är ju då förstås - hur i helskotta bygger man en fågeskrämma i sin hjärna? Tyvärr är det ingen fråga jag har något svar på. Men att leta efter svaren är väl lika viktigt som att finna dem?
// Storytelling by Klara S
HAHA!!! :D
Hacke svettspett han e fin han ;)