.

Jag sitter och läser i det senaste numret av Häst&Ryttare. Medlemstidningen som jag fick medans jag ännu var med i GLR (Gotlands lantliga ryttarförening). På utsidan är det en bild på en ryttare med sin häst i snön. Man kan se hur den virvlar runt hovarna på hästen. Och jag drabbas i och med detta av en enorm saknad.
Davy on the Road. Med sin mjuka mule. Med en silkeslen päls som såg ut som brinnande eld i solen. Den långa yviga manen. De lekfulla ögonen och de spetsade, uppmärksamma öronen. Jag saknar varenda liten bit av dig. Det vi hade, det otroliga samspelet vi fick till. Som när jag red dig med bara ett rep runt halsen. Hur du kände varenda rörelse jag gjorde på din rygg.
   Dig som jag älskade mest. Du som stod högre än allt. Dig som jag aldrig får tillbaka. Det finns inget i mitt liv som varit svårare än att sälja dig. Det var ett hemskt beslut att fatta. Men jag vet också att det var det rätta, jag kunde inte ge dig den tid du behövde längre. Men jag saknar dig ibland. Saknar dig så att det gör ont i hjärtat. Och är det en sak som är säker, så är det att jag aldrig kommer sluta att älska dig. Förlåt mig.<3

// Storytelling by Klara S