.

Då har man ännu en gång fallit för grupptrycket. Jag har efter starka påtryckningar från Malin, skaffat mig en blogg (hurra?). Men det kanske var på tiden, jag är ju trots allt en riktigt simfena på att skriva. Eller i alla fall så tycker jag att det är väldigt roligt. Min största oro är att inte en enda tallkotte kommer att läsa vad jag skriver. Fast Malin har ju faktiskt lovat att bli min trognaste läsare, så jag utnämner henne till "Den enda läsande grankotten av Storytellings blogg", grattis. 
   Min blogg har faktiskt existerat i flera dagar nu, bara det att jag har ägnat mycket av det dammiga utrymmet i min hjärna till att klura ut hur det här med designen faktiskt fungerar. Halleluja! Det är ju svårare än att stå på händerna och sjunga alla verser ur Söndermarken. Men jag lyckades faktiskt lite idag. Med designen alltså, inte sången. Nästa gång jag träffar en mera begåvad människa än jag själv, så ska denna person få hjälpa mig med resten. 
   Jag kom just på att jag borde skriva på mitt no-arbete och noga studera sinus och cosinus i min mattebok, istället för att sitta här och skriva i en blogg som bara jag och grankotten kommer att läsa i. Så jag får resa på min nersuttna rumpa och sätta igång med det nu. Puss&kram, stessa inte ihjäl er över skolan, det är ju trots allt jul snart! ;)

// Storytelling by Klara S